Äskhults by omnämns redan på 1600-talet i en handling utfärdad vid Kolla ting i Kungsbacka,
där namnen på de fyra gårdarnas ägare uppges. Det nuvarande bynamnet Äskhult härstammar från 1592, skrevs då Eskholtt, och kom sannolikt från den rikliga förekomsten av askträd och
att stora mängder asklöv tillvaratogs som djurfoder.

De fyra gårdarna kallas Bengts, Derras, Jönsas och Göttas och omfattar 11 byggnader.
Byn har behållit sin karaktär av tät gårdsbebyggelse samlad kring ett gemensamt bytorg
från 1700-talet eftersom byggnaderna aldrig flyttades ut till markerna vare sig vid storskiftet
(1825-1827) eller vid laga skiftet (1861-1864). Boningshusen och ekonomibyggnaderna ligger
sida vid sida och är byggda av ekträ och furu med tak av halm, spån eller tegel.
De äldsta byggnaderna är från tidigt 1600-tal. Byns läge på krönet av en skogsbevuxen höjd är också karaktäristiskt för äldre bylokalisering.

Byns historia kan härledas tillbaka till bronsåldern för ca 2700 år sedan. Stolphål och härdar har vid undersökningar hittats ute på åkrarna.

Gården ”Göttas” är uppkallad efter den man från Gödatorp i Gällinge som år 1755 köpte in gården. Under slutet av 1700-talet var riksdags- och nämndemannen Bengt Pehrsson ägare till den sydvästra gården i byn, som därefter har kallats ”Bengts”. ”Jönsas” uppkallades efter flera generationer Jöns söner, vilka kan härledas tillbaka till 1600-talet. Den fjärde gården har alltid kallats ”Derras” vilket betyder grannens.

Enligt gamla bouppteckningar hade varje gård i medeltal en eller två hästar, 4-6 kor, en kviga och en stutakalv, höns och svin. Vissa av gårdarna höll också med får eller getter. Under 1700-talet förekom oxar.