Jöns Jönsson x 3

I över 100 år bodde tre generationer Jöns Jönsson i Jönsas. Jönsarna var kända för att vara elaka. Värst var tydligen Jöns Jönsson som köpte gården 1734. Folket i byn var livrädda för Jönsarna, eftersom de drog minsta lilla sak till tinget och alltid fick rätt i tvistefrågor.

I ett tingsprotokoll från 1744 kan man läsa att en torparepojke från Lilla Äskhult var ute och vallade sin ko när hon råkade komma in på Jönsas marker. Jönsas 13-årige son ”bussade” hunden på torparens ko som blev ihjälstressad och dog.

Torparen vågade inte kräva ersättning men pratade med folk på bygden om det hela. Detta gjorde nämndemannen så rasande att han stämde torparen till rätten. Och trots att två personer från byn fanns som vittnen, vågade ingen av dem vittna. Det slutade med att torparen fick betala hela rättegångskostnaden.

Anna från Göttas

14 år senare kom den 18-åriga pigan Anna Andersdotter från Göttas till kyrkan och satte sig i den kyrkbänk där Jönsarna alltid brukade sitta. Den tillhörde egentligen hela byn, men på den tiden hade varje familj sin egen kyrkbänk. Då kom nämndemansdottern från Jönsas, som tyckte sig vara lite förmer än Göttatösen, fram till bänken och säger till Anna att flytta på sig. Då svarade Göttatösen Anna:

- Vem ska ja' tocka mej för? Och knuffade till Jönsas nämndemansdotter så hon hamnade i knät på en som satt bredvid.

Nämndemannen från Jönsas stämde Göttaflickan då det inte tillåtet att bråka i kyrkan, trots att prästen inte ens hade påbörjat mässan.

Hon dömdes till att betala höga böter. Men eftersom hon inte hade råd med detta och var ”klen till växten och för övrigt svag och medellös”, förvandlades böterna till 16 dagars fästning på vatten och bröd. Även det var ett fruktansvärt hårt straff.