Historien om Äskhult

Allt tyder på att här har bott människor i flera tusen år. Fynd har gjorts av boplatser på framförallt Göttas och Jönsas åkermark. Man har hittat matlagningsgropar, eller härdar, som kan dateras till bronsåldern för cirka 2 700 år sedan.

Äskhults by omnämns redan på 1600-talet i en handling som utfärdades vid Kolla ting i Kungsbacka, där namnen på de fyra gårdarnas ägare uppges. Det nuvarande bynamnet Äskhult härstammar från 1592 och skrevs då Eskholt. Namnet kom troligtvis från de många askträd som växte där, och att man använde asklöven som djurfoder.

Befolkningen och byn kom ofta i kläm när Halland var danskt och då Danmark och Sverige låg i krig. De svenska härarna passerade i grannskapet.

Byn

Byn består av de fyra gårdarna Bengts, Derras, Jönsas och Göttas som totalt består av 11 byggnader.

Byn har behållit sin karaktär av tät gårdsbebyggelse, samlad kring ett gemensamt bytorg från 1700-talet, eftersom byggnaderna aldrig flyttades ut till markerna vid storskiftet 1825-1827 eller vid laga skiftet 1861-1864. Den förblev oskiftad.

Boningshusen och ekonomibyggnaderna ligger sida vid sida och är byggda av ekträ och furu med tak av halm, spån eller tegel.

De äldsta byggnaderna är från tidigt 1600-tal och den yngsta är byggd 1850. Byns läge, på krönet av en skogsbevuxen höjd, är också karaktäristiskt för en äldre bylokalisering.

Enligt gamla bouppteckningar hade varje gård i snitt en eller två hästar, fyra till sex kor, en kviga och en stutakalv, höns och svin. Vissa av gårdarna hade också får eller getter. Under 1700-talet fanns även oxar.

Byn i sig själv ansågs vara socknens krona enligt Anna-Britta hos Jönsas. Här har både riksdagsman, nämndeman och kyrkvärd bott.